Ungdomarnas innersta tankar
Läs också bloggen:
UNGA LEDARE ÄGER
Läs dessutom dokumentet:
Vägval för RF:s Ungdomsråd
Idrotten ur ett Ungdomsperspektiv
Söndag 6 juni
Efter fem mycket intensiva dagar på Bosön så åkte vi alla i Ungdomsrådet hem väldigt trötta. Jag kan nog prata för oss alla när jag säger att det inte var någon jobbig trötthet. Det var en sådan trötthet som man känner i hela kroppen, efter möten och planering men även efter fotboll, basket och brännboll. Det var en trötthet som bevisade allt vad vi gjort under helgen, en trötthet som gjorde att när jag kom hem och satte mig i soffan, ja då kände jag mig riktigt glad och nöjd! Inför Varpa Edition blir jag alltid lika peppad och glad, extra taggad blir jag i och med att vi alltid har möte med Ungdomsrådet dagarna innan. Jag var superglad när jag åkte och minst lika glad men som sagt trött när jag åkte hem.
Den här gången så hade vi i princip möte till och från under hela helgen, mycket som planerades och diskuterades kring Ungdoms-SM i augusti. Men oj oj oj vad kul det var, och är! Jag visste att det skulle bli roligt med att arrangera USM men det har varit över mina förväntningar än så länge! Det är tufft och ganska svårt att få bitarna på plats, men när vissa saker bara faller dit, alla kommer med grymma idéer, och saker och ting klaffar, jag då blir man så glad och ännu mer taggad! Personligen så tycker jag de är helt fantastiskt att vi ska vara på Bosön. Det är en kanonanläggning som har det mesta man behöver. En professionell anläggning med hög status, och man känner sig priviligerad och ganska häftig när man är där!
Vi i Ungdomsrådet arrangerar detta SM för ungdomarnas skull, vi vill ge dem en oförglömlig helg och en grym upplevelse. Det är för deras skull vi gör det här, vi har fått uppleva mycket bra och roliga saker under våra tider som kastare i ungdomsklassen och nu ska vi göra vårat allra yttersta för att dem ska få det bra! Som sagt, detta kommer att bli något utöver det vanliga, och i och med att vi är på Bosön så kommer det vara något nytt för SM arrangemang inom Varpasporten. Så jag vill bara uppmana er alla att peppa och uppmuntra era ungdomar att åka med och delta på USM! Det kommer att bli annorlunda, det kommer att bli något nytt. Vi alla är en del av framtiden, men de unga måste uppmärksammas! De är en stor del av framtiden och måste få bli uppmuntrade och uppskattade, och det är allas vårat ansvar! USM är minst lika viktigt som det stora! Det var allt för mig den här gången, vi ses på varpaplanen! Klara
Onsdag 19 maj
Sveika!
Trenneru sniegtie padomi bij loti labi, priekš labaka rezultata sasniegsanas.Therese likas loti profesionala, zinosa un komunikabla trennere. Patik tas ka visi sie trenneri loti labi pamaca un sniedz noderigu padomu, nevis parmet par tavu nemacesanu.
Vareja redzet ka viniem patik savs darbs, jo ir ieintereseti palidzet citiem sasniegt labakus rezultatus!
Liene Tomsone
Översatt av tolken Marina: Tränarnas råd var väldigt nödvändiga för att nå bättre resultat. Therese verkade vara en mycket professionell, kunnig tränare, lätt att kommunicera med. Jag tyckte om att alla tränarna lärde mig och gav goda tips, och inte kritiserade när jag gjorde något fel.
Man kunde se att tränarna gillade sitt arbete, att de var intresserade av att hjälpa andra att nå bättre resultat!
Onsdag 7 april
Hejsan allihopa Tänkte skriva lite till Ungdomarnas sida. Det var "supersynd" att jag missade sista utbildningen och Ungdomsrådsmötet, men jag hade själv en del annat att tänka på, tyvärr.
Jag skulle på torsdagen göra en liten enkel fotoperation och det var planerat att jag skulle åka till Stockholm på fredags eftermiddagen. Men under operationen var jag sövd och alla mina muskler var avslappnade så två kotor i ryggen gled isär.
Så när jag vaknade upp ur narkosen var jag förlamad från midjan och neråt och skrek av smärta. Efter ett tag fick jag tillbaka känseln i smalbenen och fötterna så jag kunde gå lite.
Det olika bud på vad jag fick och inte fick göra hela tiden, först skulle jag gå så mycket som möjligt och sen när de fick se mina röntgen bilder fick jag inte ens kliva ur sängen. Då blev det ambulans in till nästa sjukhus, där spenderade jag fyra dagar sängliggande och en del tester blev gjorda.
Men det tråkigaste var att hela helgen ligga och tänka på vad man missade uppe i Stockholm och vad alla gjorde just då. Att ligga och tänka på de skratt man missade och i stället låg man i ett rum på sjukhuset och stirrade på ingenting.
Jag väntar fortfarande på att få veta om det blir operation av ryggen och så, men nu är det bara hoppas på att man inte missar något mer och hoppas på att man får träffa alla. puss och kram
Amanda Eloff
Måndag 22 februari
Just ikväll, en sen kväll i slutet av februari ligger jag hemma i en säng i Alskog. Jag har tagit mig lite semester. En weekend på KalkstensHawaii, helt enkelt. Och jag kan lova att det inte är fy skam att komma hem. Att få mammas bryggkaffe på morgonen och bara njuta i kökssoffan, det är till och med mer än vardagslyx. Det är helglyx. Sånt som man bara gör ibland, men man njuter så himla mycket av.
Hela min höst och vinter har varit stressig, jobbigt, glad, sorglig, trevlig och en del stora spännande beslut att fatta. En av mina äldsta barndomsvänner försvann från detta jordeliv ett par veckor innan jul. Det var skitjobbigt. Några veckor in i januari åkte jag hem igen för att gå på begravning. Det var ännu jobbigare.
Jag tänker på vännen så ofta och han besöker mig ofta i drömmarna. Även det är jobbigt, men det börjar bli bättre. Min bror påminde mig om att man ska skratta åt alla fina minnen jag har av vännen, tillsammans med vännen. Det är svårt, men jag kommer snart att göra det! Någon dag ska jag ta mod till mig att kolla på den "hemvideon" på oss när vi är små och spelar en handbollsmatch. I knallgula tröjor och vännen med ett hårband, som hade åkte upp lite, så han såg ut så där som Björn Borg. Ni vet? Jag tror jag kommer att sitta och le med en klump i halsen.
Många fina minnen finns och många fler har jag tänkt skapa mig. GENOM… att göra det bästa jobb jag bara kan som den nya FÖRBUNDSKAPTENEN, a.k.a. FB. (Och för er som inte vet vad "a.k.a." betyder, så är det en förkortning på engelska, som på svenska betyder "även känd som".)
Jag ser fram emot våren med spänning. S P Ä N N I N G! Jag känner nu efter mitt planeringsmöte på kansliet att jag har koll på vem jag är när jag är FB, vad jag representerar och vad mitt uppdrag är. Under planeringsmötet gick vi igenom våren och vad som kommer att hända. Bland annat ska vi genomföra två resor, en till Tjeckien och en till Lettland.
Resorna kommer att ske på samma helg och som ni kan räkna ut kommer jag inte kunna närvara på båda ställena. Men till min hjälp rycker Lina Eriksson från förbundsstyrelsen in och ställer upp för mig. Jag har även sett ut ett antal namn som har blivit tillfrågade om de vill följa med och representera förbundet och varpakastarna. Nu håller jag tummarna för att de vill följa med och att vi kommer att göra massor av PR när vi är ute.
Nästa stora arbete för mig är Varpa Edition. Det ska bli väldigt spännande att följa det med nya FB-ögon. Kanske ser man andra saker och gamla saker på nya sätt? Jag ser helt enkelt fram emot våren och vad den har att erbjuda.
Det var allt för den här gången.
Truly yours, FB Serafia Hult
Onsdag 17 februari
Våren närmar sig. Nu har januari och halva februari gått och vi är ett steg närmare våren och med den kommer även varpasäsongen.
Det är inte långt kvar även om det känns så. Det kliar lite i fingrarna efter att få gå ut och kasta, det är tur att tiden går fort.
Jag har tänkt mycket på sommaren som väntar på alla de härliga saker vi har att se fram emot. Jag har en stark känsla av att denna säsongen kommer att bli riktigt bra och att de SM som väntar blir lyckade.
Jag hoppas att om attityden ändras så kommer allt bli bättre, och vi kommer förhoppningsvis ha lättare att enas i våra olika åsikter om och kring sporten. Jag hoppas att alla har det bra där ni är och att ni också har, eller snart kommer få suget efter att få komma ut på planen igen!
Ha det kanon!
Klara Holmgren
Tisdag 2 februari
Veckan innan jul fick jag det glada beskedet att jag blivit invald i Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas Ungdomsråd. Det var Svenska Varpaförbundet som nominerat mig, men självklart med godkännande från mig själv.
Mitt första möte ägde rum i Stockholm den 18-19 januari. Vi hade vårat första möte på Riksidrottsmuseet, som ligger på Djurgården. Eftersom att jag aldrig varit där förut så var det mycket intressant, utställningar som innehåller all Svensk idrotts historia (mycket värt ett besök, om man inte varit där.)
Efter mötet var det dags att "svira om", för vi hade fått biljetter till Svenska idrottsgalan i Globen. Det bjöds på god mat och rolig underhållning. Sällskapet var inte heller något att klaga på. Det nya ungdomsrådet fick sitta tillsammans och lära känna varandra lite bättre.
På tisdags morgonen begav vi oss av till Idrottens Hus för att fortsätta vårat möte. Ungdomsrådet arbetar mycket med att lägga upp strategier och dokument att jobba utifrån. De här två första dagarna handlade mest om att lära känna varandra lite och att vi nya skulle få en inblick av vad det innebär att sitta med i detta Ungdomsråd.
Efter detta första mötestillfälle var jag helt slut i huvudet och det var mycket olika tankar som snurrade i mitt huvud. Man undrar ju ibland vad jag gör med i Ungdomsrådet, jag som kommer ifrån en sån liten sport, men det är det som är så häftigt:
Spridningen och blandningen av ungdomar. I detta Ungdomsråd sitter ungdomar från i stort sett hela Sverige, från små och stora idrotter, både tjejer och killar.
En sak som är värt att nämna är att i det senaste numret av tidningen Svensk idrott finns en artikel om mig och Varpasporten, så ta en titt i den.
Jag ser på det nya uppdraget med mycket spännande ögon, jag hoppas att detta är något som både jag själv och Varpasporten kommer att utvecklas av.
Ha det så bra och ta hand om er så ses vi i vår.
Sara Broberg
Onsdag 27 januari
Nytt år, nya möjligheter! Nu är vi inne i januari 2010, ett nytt år och framförallt ett nytt decennium har börjat!
Det har fått mig att börja tänka ganska långsiktigt, exempelvis vart ser jag mig själv när det blir år 2020? Trodde jag verkligen att mitt liv skulle se ut som det gör idag för tio år sedan?! Nej, men det är för att förändringar sker! Vi har olika mål och meningar i våra liv och det går inte precis alltid som vi vill, men förändringar gör en också gott!
Och om vi då drar parallellen till varpan, hur mycket har då inte hänt under de senaste tio åren! Det har hänt dåliga saker men också väldigt många bra saker! Tyvärr så känns det som om folk väljer att inrikta sig på allt det dåliga!
Stanna upp en stund och tänk efter på allt det fantastiska som har börjats bygga upp, just för att varpan ska växa! Jag tror att människor inom våran lilla "varpavärld" alltid kommer vara oense om saker. Men det betyder inte att vi ska riva ner allt vi byggt upp, det är dags att fortsätta att jobba och se till att hålla sams, inte för varandras skull utan för sportens!
Så vart tror ni varpan står om tio år?! Fortfarande i uppåtgång tror jag i alla fall!
Klara Holmgren
Onsdag 6 januari
Gott Nytt år alla glada varpaentusiaster
Hejsan hoppsan allihopa, hoppas alla haft en underbart trevlig jul och ätit sig tjocka och glada, det har i alla fall jag gjort. Jag har inte bara ätit en massa julskinka utan har även för första året varit på min första vinterträning i Mulde ridhus vilket gav mycket mersmak.
Efter att ha varit och tränat med Mulde gänget och alla andra trevliga gubbar så blev jag inbjuden att få vara med och kasta Mulde World Cup, om jag ska ge ett betyg mellan 1-10 få blir det SJÄLVKLART EN 10:a.
Varför deras tävling då får toppbetyg är flera anledningar: för det första att det är en tävling som är på vintern som då blir extra kul eftersom man inte tävlat på ganska länge. Sedan är det kul och utmanande för mig som egentligen kastar 20 meter får kasta 15 meter och dessutom inomhus på ett underlag som är helt underbart, det går att få varporna att sitta bra men ändå lyckas slå bort varandra.
Men det bästa av allt är att dem använder sig av räknesättet 0-5 i tre kulor som jag tyckte fungerade utmärkt vid 3-manna lag. Jag kunde inte se något negativt med det räknesättet för att det blev mycket mer spännande och svårare, man var verkligen tvungen att vara med från början om man skall ha chans. Matcherna kunde gå väldigt fort om man inte var skärpt men man kunde lika gärna få lika långa matcher som om man kör 0-12 i en kula. Men det positiva med 0-5 som jag tror är att de blir mycket mer publikvänligt. Tack Mulde VK, för roliga träningar och en bra tävling.
Nu när jag har varit och prövat på att kasta 0-5 och vart mycket nöjd och även sett att så många andra tycker att det är en rolig tävling och inte klagar över räknesättet så börjar jag tänka tillbaka lite, vi tänkte ju faktiskt kasta 0-5 på Tvåmanna-SM i Sunne vilket fick mycket kritik och det hotades med att inte komma dit. Då ändrade förbundsstyrelsen på detta och nu i efterhand tycker jag det var väldigt synd. Visserligen har jag ju bara provat på 0-5 i 3-manna lag men vad jag hört så funkar det precis lika bra med 0-5 men bara att man ska köra 3 kulor istället. Jag fattar inget alls, när Mulde nu testat att ha sina tävlingar på detta vis flera gånger och de flesta är nöjda. Varför skulle det då inte funka på Tvåmanna SM??
Något annat som är lite tråkigt att det inte finns några yngre kastare på inomhusträningarna, visserligen har jag bara vart där 2 gånger nu men efter att testat på det så kommer jag inte missa många kan jag säga. Hoppas även att det kommer fler yngre dit och kastar och har skoj.
Jag vill även tacka för ett väldigt roligt Varpa år med kanonarrangemang vid SM och även andra tävlingar, och framför allt tack till Ungdomsrådet, Förbundsstyrelsen och även Thobbe för ett lärorikt och väldigt roligt år.
Nu när det har varit ett kanon år 2009 så kan jag inte säga mer än att jag verkligen nöjd och ser fram emot år 2010 med alla roliga uppdrag så som Mini varpa Camp, SM i Eksta som del i tävlingsledningen, Ungdoms-SM med Ungdomsrådet och alla andra uppdrag som dyker upp.
Hoppas alla andra är lika nöjda med Varpa år 2009 som jag och ÖNSKAR ALLA ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR.
Johan Rosenquist
Onsdag 2 december
Jag måste börja med att säga att det var bästa helgen på länge. Egentligen hade jag ju ingen aning om vad jag gav mig in på, men jag är så nöjd att jag gjorde det. I helgen när jag begav mig mot Stockholm var jag så nervös och förväntansfull.
Men nervös hade jag ju inte behövt vara. När jag först kom på lördagen så blev det att lära känna alla lite bättre, och på söndagen drog allvaret igång. Vi satt i möte nästan hela dagen från 9.00-17.00 och jag måste säga att vi var riktigt duktiga.
Jag kan inte förstå om det finns någon som tvekar om Ungdomsrådet. Det blev mycket gjort och allt känns bra. Mitt intryck av hela helgen är att det var fantastiskt roligt och jag längtar något fruktansvärt till nästa gång.
Puss och kram
Amanda Eloff
Torsdag 19 november
Hejsan.
Jag tänkte skriva lite om söndagen den 8/11, den andra delen av ledarutbildningen. Såg att Johan redan hade skrivit lite om utbildningen på Gotland. Men kan ju tala om att vi på fastlandet som träffades i Bromma hade de trevligt och vi hade en mycket bra föreläsning under hela dagen.
Många roliga övningar och en mycket bra föreläsare som vi redan träffat innan på Bosön. Alltid trevligt med bekanta ansikten. Känns lite mer personligt då.
Föreläsningen handlade om ledarskap och lite hur man utvecklar och lyckas med förändring. Som gav mycket och är viktigt i en förening.
I en av övningarna fick jag veta att jag var idealisten och nyckelordet för dessa var engagemang, vet inte om allt riktigt stämde in men några saker stämde på mej i alla fall.
Vi åt även en trevlig lunch med kanske lite för mycket prat om AIK och IFK Göteborg och lite för lite om Hammarby. Men, men, vad ska man förvänta sig när de går som det går för Hammarby.
Nästa helg är det dags för Ungdomsrådets möte och vi ska träffas i Stockholm. Ska bli trevligt med det första riktiga mötet med "nya" Ungdomsrådet. Tror det kommer att bli riktigt bra.
Jag har inte varit lika duktig som vissa andra i Ungdomsrådet på att uppdatera sidan men bättre sent än aldrig, så jag får bättra mej på det nu. Hoppas ni tycker det är roligt med ett nytt namn som skriver här på "bloggen".
Ha de bra och hoppas ni håller er friska. Kram
Sofia Carlsson
Onsdag 18 november
Hejsan, hoppsan allt varpafolk.
Det har bara gått hälften av november månad och redan så har det hänt massor av skoj och ännu mer kommer. Det första roliga som hände var fortsättningen på vår ledarutbildning som startades på Bosön under Varpa Edition, denna fortsättningsdel handlade om hur man möter andra människor och om feedback. En mycket intressant och rolig föreläsning med en duktig föreläsare.
Samma helg fick jag även reda på att det är Mulde VK som jag ska ha ett samarbete med att anordna 2010 års Mini Varpa Camp med. Hade även ett förberedande möte med Thobbe och Mulde VK.
Efter att ha fått reda på att det är Mulde jag skulle jobba med känns det som att allt kommer att gå kanon eftersom jag redan har bra kontakt och varit med och hjälpt dem förut.
Jag hoppas och tror att 2010 års Mini Varpa Camp på Gotland kommer att bli ett roligt läger med många unga och glada och ser fram emot att planera och genomföra detta läger.
Sedan så var det dags för förbundsstyrelsens novemberkonferens och jag var lite nervös och fundersam över hur denna helg skulle bli eftersom jag precis kommit in i styrelsen och inte varit med så länge inom föreningslivet.
Men allt släppte så fort jag träffade alla andra i Stockholm och resan till Boden började. Att åka nattåg till Boden med ett så skoj gäng var en upplevelse i sin egen klass.
Men det var inte bara galenskap hela helgen, utan vi hade också väldigt lärorika och kreativa möten där vi lyckades få mycket beslutat. Efter en sådan kul helg så ser jag fram emot alla sysslor som finns att göra och längtar redan till nästa möte med förbundsstyrelsen.
Men först och främst så ser jag fram emot nästa möte med Ungdomsrådet nästa helg där det finns hur mycket som helst att prata om, t.ex. som att planera USM.
Ha det super, alla läsare
Hälsningar
Johan Rosenqvist
Fredag 13 november
Det är med en enorm glädje jag skriver den här ledaren. Jag har precis blivit utsett till den nya ordföranden i Ungdomsrådet och det känns helt fantastiskt.
Min första erfarenhet från Ungdomsrådet var i oktober 2005, det var då det bestämdes att starta ett ungdomsråd, jag som alltid varit en tjej med mycket tankar och idéer tänkte att det kunde passa mig, men jag var tyvärr inte en av dem som fick äran att vara med.
Sedan den dagen så har jag tänkt mycket på att få vara med i ungdomsrådet, jag ville vara med där det hände och påverka sportens framfart. För ett år sedan så blev jag äntligen med, och nu ett år senare har jag blivit vald till ordförande. Många av er därute kanske tycker jag är lite väl fanatisk men det är okej!
Jag har och kommer alltid vara den spralliga Klara men jag är också väldigt seriös och eftertänksam. Det är med största allvar jag tagit på mig den här uppgiften och jag tänker gå in till hundratio procent om inte mer i det jag och vårt Ungdomsråd gör!
Vi är inte till för att styra och bestämma, vi är ungdomarnas röster inom sporten. Vi vill tillsammans med er alla varpamänniskor samarbeta för en större bredd och seriositet inom varpan. Jag är oerhört stolt och glad över att ha kommit dit jag är nu.
Jag tror på en bra framtid inom sporten och jag hoppas att ni är med mig. Ungdomsrådet kämpar för ungdomarna men också för att den här sporten ska bli en bättre syn i mångas ögon.
För tillfället är det ruggigt, kallt och lite trist ute, men jag bara längtar tills maj då varpasäsongen drar igång. Jag tror och hoppas på ett nytt fantastiskt år och att vi kommer att få en oerhört lyckad framgång på många olika håll!
Än en gång, det är verkligen fantastiskt att ha fått äran att bli ordförande. Jag tror på den här sporten och att vi tillsammans kan utveckla den och oss själva till något bättre och större. Jag är väldigt förväntansfull på året som kommer!
Ha det gott alla vänner!
Klara Holmgren
Onsdag 7 oktober
Under vårat senaste möte med Ungdomsrådet beslutade vi att söka för att få arrangera nästa års Ungdoms-SM. Det har inte kommit in några andra som ville så det var då vi bestämde oss, om ingen annan tar på sig det så gör vi det!
Vi har så mycket att ge tillbaka för allt härligt vi fått vara med om i våra ungdomsår. Vi är alla så glada över det beslut vi tagit och ser verkligen fram emot uppdraget vi tagit på oss.
En sak som däremot inte är lika glädjande, är det faktum att ingen annan ansökan om att få arrangera USM kommit in. Jag tror att kanske vissa klubbar tänker att de gjort det bara för något år sedan och liknande, men det värsta är att många av oss därute tänker; "någon annan tar det"!
Men då ska jag berätta en sak, vi har inte tid att tänka så! Varpan är en utdöende sport! Det är ju det folk säger! Det är något man blir påmind om, ofta och av många av er som läser denna "blogg". Jag är så fruktansvärt trött på att höra allt gnäll och den inställningen vissa dragit på sig.
För er som känner mig så vet ni att jag är en väldigt glad och sprallig tjej, jag tänker gott om varpan men blir ledsen när det går så här långt och när allas inställning är så ofattbart tråkig. Många av er säger att det inte är någon idé, eller att varpan inte kommer att finnas i så många år till.
I och med kommentarer som dessa och den inställningen, som verkar finnas hos en hel del av er så vill jag bara säga, det går visst! Ingenting är omöjligt och framför allt, det blir vad man gör det till!
Nog med "klyschor". Vi i Ungdomsrådet har fått en hel del kritik, det är ingen hemlighet! Men vi vill betala tillbaka och hjälpa varpasporten att överleva. Det finns redan många av er eldsjälar som hjälper till, men det finns även alldeles för få som över huvud taget har viljan/inställningen men framförallt intresset för att göra något alls. Vi i Ungdomsrådet kämpar, vi vill att ni alla ska hjälpa till och kämpa med oss. Vakna upp och inse: varpasporten kommer att dö, om inte vi tillsammans gör något åt det!
Stockholms tunnelbanesystem har många riktningar och linjer men de alla möts på en plats. Det tycker jag vi varpavänner måste försöka göra. Bitterheten och den där inställningen hos många av er som drar ner alla runt omkring, den måste bort!
För så länge som det gnälls och den attityden och engagemanget som finns just nu fortsätter i samma spår, ja då är det bara att säga tack och hej. Men om vi kan försöka mötas på mitten, hjälpas åt och engagera allihopa så tror i alla fall lilla jag på en lovande framtid inom varpasporten!
Klara Holmgren
Söndag 4 oktober
Mini varpa camp 2009
Helgen (18-20/9) gick stapeln av för Mini varpa camp 2009. Jag och Jenny Fridström började våran resa från Stockholm central klockan 17.07 på fredagseftermiddagen. Det kändes peppat redan då och jag var redo med en bra inställning efter att ha släpat runt på mitt duntäcke hela dagen i skolan.
Jag tror att ribban för min inställning och mitt humör sattes redan på tåget till Västerås då jag och Jenny pratade hela vägen. Vi pratade så mycket att tjejen bredvid mig bytte plats, då har man lyckats! (Egentligen var det nog jag som pratade mest men jag tycker vi kan låtsas att det inte var så.) Det kändes bra redan då och det skulle bara bli bättre.
Väl framme blev vi mötta med bil av Marcus och "Dunken" och åkte till skolan där ungdomarna och ledarna sov.
Jag kan inte riktigt beskriva varje dag för sig för det är allt för mycket smådetaljer som gjorde helgen. Jag kan däremot säga att ungdomarna kastade efter bästa förmåga och med en bra inställning. Kastningen som var av varierad nivå utvecklades och blev bara bättre och bättre.
Helgen visade prov på stor disciplin både från kastare, instruktörer, ledare och arrangörer. Ett väldigt lyckat läger med stor sammanhållning mellan ALLA.
Jag kan ju endast tala för mig själv men jag är säker på att i princip alla tycker att det var en kanonrolig helg med bra kastning, bra inställning, roliga aktiviteter utöver kastningen och allt för lite sömn.
Att jag knappt hade någon röst kvar på söndagen när jag kom hem var nog en blandning av för mycket snack och för lite sömn. Men det var väl lagom att ta med tanke på kanonhelgen som blev i utbyte.
Johanna Svalgård
Söndag 27 september
Hallå alla förhoppningsvis friska o glada! Jag tänkte att jag skulle sammanfatta lite kort och gott om Mini Varpa Camp i Hallstahammar.
MVC startade fredagen den 18:e september väldigt fin och hyfsat varm dag. Alla förberedelser var äntligen klara för årets MVC, alla var samlade i Näslundsskolan runt 21.00 och nu kunde man äntligen slappna av lite.Det vart tyvärr inte så mycket sömn tack vare alla tankar om morgondagen men som tur var så fick man lite sömn i alla fall, hehe.
Lördagen den 19:e September, Mini Varpa Camp Börjar: Det var rätt så pigga ungdomar som samlades och åt frukost, redan innan allt skulle börja så var det ett par tre Triangel tjejer som redan 40 minuter innan kastningen skulle börja, så ville dom gå och träna.
Johan och Filip följde med tjejerna till varpaplanen. Trodde Dom... Jag skulle hem innan allt började för att hämta lite varpor och sådant. Vad får jag se när jag närmar mig huset, jo Triangeltjejerna, Johan och Filip. Dom hade gått FEL! Så jag fick följa med dom till den varpaplanen som vi skulle vara vid. Där stod alla redo att börja. Så man kan säga att dom hade gått en rejäl vända fel, hehe. Tror inte att varken Johan eller Filip kommer att glömma den här händelsen.
Jo, nu var all kastning igång och allt funkade riktigt bra. Det första passet gick fört och ungdomarna var inte ens trötta. Efter Lunchen tänkte instruktörerna att ungdomarna skulle få göra något annat ett litet tag så vi alla gick in till gymnastiksalen och spelade lite fotboll. Tror att ungdomarna uppskattade det väldigt mycket, tack vare att varenda en kämpade till sista svettdroppen.
Tiden flög iväg och det vart dags för den andra o sista varpaträningen för dagen. Ungdomarna hade en väldans energi, tänk om man själv kunde ha hälften av den energin.
Kvällen började närma sig och det var dags för kvällsaktiviteten. En riktigt spännande fem kamp! En dålig beräkning från min sida var att 5 kampen enbart tog upp emot 30 minuter. Men Men. Tror inte att ungdomarna vart så ledsna över det för resten av tiden fick dom göra vad dom ville, en riktig fri tid eller va man ska säga.
Dagen då Mini Varpa Camp "Ends". Söndagen den 20:e September. Även denna dag möttes man av pigga ungdomar, mot va man kan säga om instruktörerna. Jag tror att på vad man såg så tror jag att instruktörerna slocknade ganska fort på antingen hemresan eller när dom väl kom hem, hehe.
Men dagens etapp var även denna dag väldigt lyckad, som sagt att tiden går fort när man har roligt, det stämmer faktiskt.
Ledarna/föräldrarna fick tid denna dag att komma till varpaplanen och kolla på ungdomarna när dom kastade.
Måste även skriva att jag har varit på alla tre Mini Varpa Camp och måste bara säga det att positivare o gladare ungdomar och allt sådant har inte uppkommit på något av de andra två MVC förut. Så ett väldigt stort tack för de glada o positiva minerna från ungdomarna, ledarna, alla som hjälpte till att jobba och instruktörerna.
Även ett stort tack till Thobbe och Svenska Varpaförbundet för det stöd man har fått vid detta arrangemang.
Oj så här mycket har jag nog inte skrivit sammanlagt någon gång tror jag. Haha.
Marcus Lundberg
Onsdag 2 september
Så där ja! Ny årstid och nya tag. Vi i UR har nu lagt upp en plan på hur vi ska lyckas uppdatera "ungdomarnas sida" men jämna mellanrum och inte slarva så mycket!
Visserligen är det inte alltid helt lätt att hitta något att skriva om, men planen är att det ska komma uppdateringar varannan vecka och även om det bara är något kort, så ska det finnas något. Sen kanske inte den här planeringen kommer fungera heller, men vi gör ett försök.
Vi hade UR-möte för drygt en vecka sedan och då pratade vi om att det skulle vara kul om man kunde kommentera direkt till denna sida. Då kanske man kan få igång lite diskussioner och kreativiteten flödar på?
Som jag hört och förstått finns det en del trogna själar som kollar denna sida! Kul och ännu roligare om det faktiskt gick att lämna några ord om man får för sig det!
Skittråkigt att MVC i Hellvi blev inställt.
Varför anmäler ni er inte? Eller är det så att det inte finns något intresse att gå på ett läger längre?
Jag kan bara tänka tillbaka på hur jag var när jag var yngre och jag mer eller mindre älskade dessa läger. Träffa de fina vännerna, sova tillsammans, kackla sig nätterna igenom, sova alldeles för lite, träffa duktiga ledare och tränare, makaronerna och köttbullarna och ja, you name it.
Jag älskade det. Vad är det som gör att det är för få anmälda ungdomar idag? Är det för att man inte vet om detta läger? För dåligt engagemang från ledarna?
Jag håller verkligen tummarna för att lägret i Hallstahammar kommer gå som det ska och att ungdomarna kommer prata sig igenom halva natten och ge ledarna alldeles för dåligt med sömn, för då är det precis som det ska vara!
Det var allt för den här gången.
Ta hand om er,
Serafia Hult
Tisdag 2 juni
Varpatåg på Alléskolan och på Skol DM
Glada och positiva ungdomar, det finns det gott om på Alléskolan, där har jag nu varit tre gånger med Mulde VK och lärt dem kasta varpa.
Eller lärt kan kanske jag inte kan kalla det för kasta varpa det kunde dem flesta redan innan eftersom de har varpor på fritids.
Första gången vi var vid dem så lät vi alla klasser komma var för sig och kasta, klasserna som kastade var från 2:an till 6an och alla verkade tycka det var lika kul med varpa för nästan allihop sprang fram och tillbaka till varporna och sista klassen hade dessutom otur med vädret och fick massa regn på sig, men som om det skulle hindra dem?
Alla fortsatte ändå i samma härliga inställning. Från Alléskolan lyckades vi få med hela 47 stycken kastare som nästan var 1/5 av deltagarna på skol-DM
Andra gången vi träffades så var det bara dem som hade anmält sig till skol-DM som var med och tränade så att dem skulle få lite längre tid att träna och så vi kunde gå igenom lite om hur det skulle gå till på tävlingen.
Sedan när vi var ute på skol-DM så kunde inte jag hjälpa till speciellt mycket eftersom jag själv kastade men vad jag fått höra och det lilla som jag såg så var fortfarande alla glada och kastade även om det var motgångar.
Sista gången jag var med på Alléskolan så hade de friluftsdag och fanns en hel del olika aktiviteter att prova på,
Även om det fanns många andra aktiviteter att prova på så höll det dem inte borta från varpan utan det började med att det stormade fram massa ungdomar som ville kasta och det blev nästan för många för mig att hålla koll på själv så vi fick dela upp det lite. Det var inte en enda sekund som jag inte hade någon kastare hos mig.
När man har varit ute och sett hur många ungdomar som tycker det är kul med varpa så hoppas jag verkligen att vi i alla fall kan få hålla kvar, i alla fall 1/5 av alla dem. Det hade varit super.
Jag tror nästan att vi inom varpasporten behöver lite hjälp av alla barnens föräldrar att ställa upp, för det är nog många föräldrar som hellre ser sitt barn spela fotboll innebandy osv.
Men jag tycker ändå att det går åt rätt håll med vår sport Varpa, och det vill säga Framåt!!
Sedan vill jag bara tacka alla som gjort de möjligt och alla som deltog på Varpa Edition för ett kanonkul varpaläger. TACK
Johan Rosenqvist
Torsdag 28 maj
Härlig inställning !!!!
Nu är årets upplaga av Varpa Edition avklarad. Det var en riktigt lyckad helg enligt mig. Bra upplägg, bra föreläsare och framför allt en riktigt bra inställning på varpaplanen.
Det var lite "sisådär" med inställningen förra året och det var kul att det inte blev en "favorit i repris".
Till skillnad från förra året var vi ju ute och sprang både lördag och söndag morgon det här året. Jag är inte riktigt en morgonmänniska så jag hade ju kunnat sova vidare men det är ett bra sätt att vakna på i alla fall.
Maten och boende på Bosön var bra, som vanligt. Fast det är intressant hur mycket man äter på Bosön, det kändes som att vi åt eller fikade hela tiden.
"Grönan" var uppskattat i år också, men nästa år känns det som att det är dags för något nytt. Man måste ju tänka i nya banor också, för att lägret ska gå framåt.
Kul att så många verkade intresserade av att hjälpa till med Varpatågsuppdrag också, det blir så mycket lättare att ordna då, och vi kan ha så många fler. Än en gång, härlig inställning.
Jag kom hem glad och nöjd med helgen. Även om kastningen inte stämde helt, hela tiden, så var helgen överlag, som Marcus sade, SUCCÉ.
Johanna Svalgård
Onsdag 6 maj
Lettlandsresan
Då har vi varit iväg på en riktig "glassarresa" i lettland för ett par helger sedan som jag tycker var en lyckad helg.
För min del började resan hemma på Visby flygplats där jag träffade Sofie och vi tog sedan flyget till Arlanda där vi träffade Johanna och Lina som skulle med till Lettland.
Efter att ha suttit och väntat ett tag på flyget och även klarat av flyget och helst hade varit framme så var de ännu två till tre timmars biltur kvar innan vi kom fram till hotellet.
Hotellet som vi fick bo på var nog det minsta jag någonsin sett men det var ändå fint och jag tror att det var den bästa frukosten man kunde få med allt man vill ha till frukost och till och med få det framdukat när man kommer ner.
Efter frukosten så blev vi hämtade och åkte till platsen där varpatävlingen skulle hållas, och gick igenom lite om hur vi brukar genomföra tävlingarna i Sverige och sen efter de var det bara att vänta och se hur många som kom.
Eftersom ingen visste det kunde vi inte göra scheman förrän alla kommit. När alla grupper var klara kunde man tro att det bara var att sätta igång och kasta, men det var inte så bara, det var faktiskt svårare och jobbigare än jag trott att hålla i en tävling och speciellt när man inte förstår varandra helt heller. Och eftersom man inte förstod varandra så var det inte så lätt att ge tips om kastningen.
Även fast det var lite svårigheter att förstå varandra helt så tycker jag att det blev bra till slut och vi hade fått 2 värdiga vinnare som jag tycker var oväntat duktiga och även dem som hade väldigt svårt att kasta bara fortsatte kasta och skratta vilket var väldigt roligt att se.
När vi var klara med tävlingen och vinnarna fått sina priser så gick vi och åt lite mat på hotellet och fick sedan en liten guidetur i staden Cecis. Efter allt detta var vi nog alla ganska trötta så vi satte oss och tog en glass utanför hotellet i solen och tog det ganska lugnt resten av kvällen.
På söndagen vart det att åka tillbaka till flygplatsen i Riga där det nästan var kaos i mina ögon när kassan i vår kö gick sönder och alla Letter springer runt som galningar och skulle först fram.
Men till slut så kom vi på flyget och tog oss till Arlanda där jag och Sofie fick säga hej då till Lina och Johanna och springa bort till vårt flyg som bara gick en timme efter att vi landat.
Och självklart skulle det vara så långt bort som möjligt. Men som tur var så hann vi med även det flyget och kunde komma hem i bra tid.
Som utvärdering av denna helg så har jag märkt att det är ganska jobbigt att hålla i tävlingar och resa så mkt på en helg, men helt klart värt för det är väldigt kul att åka iväg en sväng och träffa alla glada varpamänniskor och få hjälpa till med varpan och sen att få lyxa till resan med en glass i solen är ju alltid ett +.
Johan Rosenquist
Onsdag 22 april
Hej hej!
Jag antar att de flesta av er har kommit ut och börjat kasta varpa i vårsolen? Själv blir jag så otroligt glad när solen lyser. Varje höst och vinter saknar jag solen. Jag blir alltså varje vår, lika lycklig när den tittat fram igen. Det kanske är det som kallas för vårkänsor? Jag blir glad och ja, till och med, kär i ALLT jag ser. Tänk vad lite som behövs för att få mig på fall!
I slutet av mars hade UR möte i Bromma. Det mötet bestod av att planera och spika ihop de sista detaljerna inför Varpa Edition (VE), Mini varpa camp (MVC) och Varpatåget (?). Mötet gick bra och jag tycker vi har koll på det mesta. Det enda jag saknar, är dock ett mer internationellt namn på Varpatåget. Vissa vill att varpan ska internationalliseras och moderniseras medan andra vill att den ska vara som den alltid varit.
För er som inte gillar det här nytänkandet med "moderna" och krångliga ord på andra språk än svenska, så kommer här en förklaring.
Editon betyder upplaga eller utgåva. För att krångla till det hela lite extra kan man inte alltid översätta en del enskilda ord direkt till svenska. VE 2009, ett träningsläger, en tävling, en uttagning. En gång per år.
MVC är dock lite lättare att översätta, Mini betyder kort eller mindre, alltså för de yngre barnen. Camp betyder läger, koloni, förläggning, bara för att nämna några översättningar. Inte så svårt att förstå när det på svenska blir: Varpaläger för de mindre. MEN HUR TRÅKIGT LÅTER INTE DET?
Om jag fick välja skulle varpatåget heta någonting helt annat och MVC skulle heta, Mini camp with THE STONE. Man kan alltså översätta varpa till, tro det eller ej, the stone!
Veckans varparapport: Sista anmälningsdagen för större varpatågsuppdrag var i slutet av mars och till UR:s stora glädje hade det kommit in en hel del uppdrag. På mötet sammanfattde vi och gick igenom dem. Nu pratar vi med de olika kontakterna och försöker pussla ihop alla uppdrag så de blir på bästa sätt för alla!
Jag önskar er en fortsatt bra vecka. Frågor, funderingar eller fler ord som behöver översättas? Hör ar er, men kom ihåg att göra det med glimten i ögat!
Serafia Hult
Torsdag 16 april
Tisdag 14/4 drog varpaträningen för IF Triangeln igång. Martin är på Gotland och jag är assisterande ungdomsledare så jag fick ta hand om träningen.
Vi i IF Triangeln är vana vid att träning innebär att eventuellt en junior dyker upp och typ 3-4 ungdomar + Martin.
Men inte igår, nej igår kom det tio stycken! Tio ungdomar som glatt kom dit, provade ut en varpa och började kasta. Det var svettigt att hålla koll då kan jag säga. Min eloge går ut till Martin som ska köra alla träningar resten av säsongen from v18.
Trots att det var mycket att hålla koll på så var det roligt att testa på. Ungdomarna verkade ha roligt och enligt mig så är ju faktiskt det viktigast.
Det känns härligt att säsongen har dragit igång. Nu väntar jag bara på att Martin kommer tillbaka så jag får börja träna själv också!
Johanna Svalgård
Tisdag 24 mars
Hallå alla läsare.
Då har vårdagsjämningen varit och det blir bara varmare och ljusare om dagarna och varpatankarna sprids bara mer och mer i skallen. Det märks att säsongen närmar sig när man får papper från klubben med tävlingar och planerandet med kastkompisar om vad man skall ha för varpor i sommar och inte minst att den härliga solen som tittar fram mer och mer.
Hoppas alla andra är lika sugna på att börja kasta som jag är och att de blir en kanon säsong med varpa.
Det händer även lite andra saker inom varpan förutom kastning som skall bli kul det med, till exempel att vi till helgen drar till Bromma på möten och även för att göra klart kursen som vi började med på Bosön i somras.
Jag fick även reda på att jag blivit uttagen att få följa med till Riga och hjälpa dem med en tävling där och försöka få bra kontakt med dem så dem kan komma till Sverige på några tävlingar kanske. Detta skall självklart bli skoj. Och då få man se om man lyckas få ut några engelska ord ur munnen, eller kanske några Lettiska till och med!
Förutom varpan i tankarna så är det väldigt fullt upp och inte mycket tid till annat än skola/jobb, mecka bil och husvagn men nu ikväll lyckades jag få en lugn kväll då jag lyckats skriva lite här och även få en chans att öppna det nya numret av nabben innan man skall iväg och jobba igen. Så detta var en mycket efterlängtad kväll.
Johan Rosenquist
Torsdag 19 mars
Hej igen!
Är det någon som tycker och tänker något om den här bloggen? Är det någon som läser den? Det skulle vara kul att veta! Skriver jag, Johan och Johanna våra blogginlägg för oss själva att läsa eller är det någon annan som faktiskt surfar in här och läser?
Om det är lika tyst till nästa vecka kommer jag tolka det som att ingen hittar hit och att vi måste få en bättre plats på SVF's hemsida. Ja, varför inte på förstasidan. För vi ungdomar, det är väl ändå vi som är viktigast? Och BÄST!
Veckans varparapport: Jag ska för första gången i mitt liv göra en dagordning. Som ordförande i UR, fick jag uppdraget och ansvaret av Thobbe, att börja spåna på dagordningen som vi ska ha på mötet i Bromma nästa fredag. Spännande!
På tal om Bromma så ska "nya" UR ha sitt andra styrelsemöte tillsammans och jag ser fram emot det. Ska bli kul att träffas igen och börja planera säsongen, rycka i lite lösa trådar, spåna på ideér, komma med konkreta förslag och börja få ordning på säsong 2009.
Ungefär så här tänker jag varje gång jag är på väg till gymmet, nu jäklar, beach 2009, here I come! Men jag måste erkänna att det händer mer runt vårat planeringsbord inför varpasäsong 2009 än vad det händer för mig på gymmet!
Nej, har egentligen inte så mycket mer att ordbajsa fram idag. So long, jag hoppas ni ser fram emot nästa veckas fyndiga inlägg.
Serafia Hult
Fredag 13 mars:
Hallå där ute!
Serafia har redan skrivit i det förra inlägget att hon och jag skulle ut till Skärholmen och visa upp varpa (gummivarpa) för en klass funktionshindrade elever. Sagt och gjort. Vi möttes på centralen och tog tunnelbanan (efter att ha dubbelkollat så att vi hamnade rätt).
På vägen dit pratade vi lite om vad vi hade för förväntningar, vilka de var och hur vi skulle lägga upp det. Vi bestämde att vi skulle börja med att presentera oss och sedan berätta allmänt om sporten, visa lite kastteknik och sedan skulle de få kasta skitgubbe. Kanonbra tyckte vi och satt där på tunnelbanan och var alldeles stolta över vårt upplägg.
Väl på plats sprack vårat upplägg direkt, vi totalglömde att presentera oss, pinsamt!! Till vårt försvar måste jag säga att hon som hade arrangerat det hela var så pratglad och pratade på i rask takt och ställde frågor stup i kvart och ville veta så mycket som möjligt, kanonkul förvisso men det kanske kan ursäkta det liiite ialla fall?
Förutom att vi glömde presentationen så fick vi nog med det mesta.
Eleverna som vi visade för var grymt duktiga! Trots att vissa inte ens kunde greppa varpan ordentligt p.g.a fysiska hinder så lät de sig inte hindras. De kastade på och hade riktigt roligt.
När vi sedan la in Skitgubbe som en tävling så tog det ordentlig fart. Man såg hur de verkligen koncentrerade sig och ansträngde sig till det yttersta efter fysisk förmåga och kasten blev bara bättre och bättre. Jag kan ju i och för sig bara tala för mig när jag säger att jag blev väldigt positivt överraskad över deras olika och innovativa tekniker samt deras enormt härliga inställning men jag tror att Serafia håller med. Det var en riktigt härlig grupp att visa upp för och titta på när de kastade.
Det är alltid roligt att få visa upp sporten för nya intresserade människor och det här var inget undantag. Det var rent sagt skitkul att se dem kasta och verkligen ta in sig det man sa.
En väldigt lyckad uppvisning enligt mig!
Johanna Svalgård
Onsdag 11 mars:
Hej hej hallå bloggen!
Det känns faktiskt lite pinsamt, ja kanske rent av dåligt. Vi har nyss startat upp en ny "blogg" på www.varpa.se, men det kommer inga nya inlägg i den. Mest pinsamt är det för mig, jag känner lite ansvar för att det ska finnas något att läsa och kanske rent av fundera på, men jag har inte riktigt hunnit.
Johan, skit bra inlägg. Mera sånt vill vi ha! Kanske fler ungdomar eller andra som vill skriva av sig lite, berätta sina åsikter eller bara rapportera hur eran vinterträning varit? Skriv ihop ett inlägg och maila det till mig på: serafia_hult@hotmail.com
Hur som haver, jag jobbar, tränar, äter lite för mycket godis och funderar på hur min framtid ska se ut. Ja, som ni förstår har jag mycket att göra och mindre tid att blogga. Men jag ska försöka klämma in lite fler inlägg lite oftare. Som sagt, pinsamt med en bloggtorka redan efter två veckor med bara två inlägg!
Veckans varparapport: Jag och Johanna Svalgård skall senare idag, läs onsdag 11/3, åka till Skärholmen för att kasta gummivarpa med en klass funktionshindrade elever. Det ska bli kul! Jag har bett Johanna fundera lite på hur hon vill visa upp varpa och vad hon vill berätta för klassen, jag har helt enkelt gett henne ansvaret för idrottstimmen. Spännande att se hur det kommer gå, själv tänkte jag stå bakom kameran.
Kom hem från jobbet nyss, klockan är 01.13 och jag börjar bli jätte trött. Men innan jag kan hoppa i sängen måste jag kolla upp det sista inför morgondagen.
Ha en fortsatt bra vecka! Och till er som haft en kass start på veckan, jag hoppas slutet blir bättre.
Serafia
Torsdag 19 februari:
Tankar från en missnöjd grabb!! Och vad är jag då missnöjd över??
Jo, det är så här att jag var på Gotlands Varpaförbunds årsmöte där det diskuterades en del om vad massa bidragspengar gick till och jag fattade det så att det var många äldre som tyckte att det gick för mycket till våra aktiviteter inom Svenska Varpaförbundet som t.ex. Varpa Edition och Varpatåg och så vidare.
Jag som själv har varit med på de mesta av dessa aktiviteter senaste tiden och tycker detta varit väldigt roliga och även lärande inom föreningslivet. Vi har ju inte bara åkt iväg för att kasta varpa och leka utan har fått bra utbildningar och har lyckats få ett bra fungerande ungdomsråd som skall hjälpa till att hålla varpasporten vid liv och även utöka.
Allt detta som vi håller på med kanske inte har dragit in så mycket nya medlemmar ännu men varför kan inte ni i den äldre generationen ge oss en chans att få prova vårt sätt en tid framåt för detta är inget man gör på en vecka. Det låter precis som ni vill ha kvar allt som det har varit förr och göra samma saker för att utöka sporten, men som ni kanske märkt så har detta inte lyckats.
Ett bra exempel på att ni inte vågar pröva på förbundets nya saker som vi testar för varpasporten skull är att vi skall ha 0-5 tre kulor på tvåmanna-SM i Sunne, detta var alla emot och tänkte inte åka med på denna tävling, de ville ha det precis som det varit alla andra år.
Ni verkade vilja vara med och hjälpa till med så mycket, gå ut i skolar och så, men varför inte ställa upp på en tävling och se hur det går? Det kanske blir en kanontävling! Jag tror framför allt att detta testet kan göra sporten lite mer publikvänlig, och mer fart i, som kan locka fler folk.
Helt enkelt vill jag ha lite mer nytänkande och våga prova på saker för att kunna utveckla sporten, inte försöka hålla kvar allt som de varit alla år eftersom man inte lyckas värva folk så. Och gillar ni inte att de går så mycket pengar till våra aktiviteter som faktiskt är väldigt nyttiga och bra för varpasportens framtid så tycker jag ni får komma med egna nya idéer!
Lyssna på oss ungdomar och hjälp sedan till eftersom det är vi som kommer hålla Varpasporten vid liv framåt.
Johan Rosenquist
Det kom ett svar till missnöjd, läs detta genom att klicka här
Torsdag 12 februari:
Spontanidrott, vad är det?
Helgen den 6-7 februari var jag och de tre nya i UR, Johanna Svalgård, Klara Holmgren och Johan Rosenqvist, på Breddidrottsforum på Bosön. Det var två dagar av spännande föreläsningar och bra diskussioner.
Hela forumet handlade om hur man ska lyckas behålla de barn, ungdomar och vuxna som slutar idrotta. Hur gör man för att behålla dem? Hur får man tillbaka dem till idrotten? Måste all idrott vara så resultatinritktad? Och en annan viktig fråga som vi fick var: Ska man se andra idrotter som tjuvar när min klubbmedlem byter sport, men faktiskt fortsätter att idrotta?
Något annat som gav heta duskissioner var spontanidrotten. Vad är det? Ser spontanidrotten likadan ut nu som den gjorde för 30 år sen? Jag inbillar mig att mina föräldrar, (som faktiskt inte är så gamla ännu!!) inte såg sin spontana idrott som just det, utan mer som en lek.
Jag tror att man rörde sig utomhus på ett annat sätt, då var det kul att vara ute och spela fotboll, men två skor som markerade målet. Då spelade men kula, man kastade varpa på skoj hemma på gården, man cyklade över till sin kompis och sprang sen ut i skogen för att bygga en koja.
På en föreläsning pratade vi om de uppbyggda, spontana, idrottsytorna, parkerna och andra grönområden. Det är kul att det finns fotbollsmål i en park, det är bra att det finns gungor och andra små hus att krypa in i och leka i. Men är det spontant eller blir det påtvingat spontant?
Jag inbillar mig att mina föräldrar gav mig mycket spontanidrott när jag var liten. Om man skulle kunna räkna efter var det nog inte många dagar på ett helt år som jag, mina syskon och kompisar bara satt inne en hel dag för att spela ett spel på datorn, se på en film eller spela TV-spel.
Jag är inte så gammal och världsvan ännu, men jag tyckte mig kunna se en stor skillnad på mig och de barnen jag jobbade med då jag jobbade på fritids. Idag finns inte samma glädje till att vara ute och bara vara, att spontan idrotta.
Det var en BRA helg på Bosön och jag är glad att vi kom iväg!
Serafia Hult
|